Att i mitt arbete och min upplevelse av konst runt om i Sverige är det mycket givande att vara nyfiken. I dag vill jag lyfta att jag tror på att konsten kan ”bidra till en känsla av mänsklighet /humanitet” som det står om i Värdet av konst.
Men i dag har jag slagits av nyheter som får mig att vilja trycka på möjligheten att visa sin ståndpunkt för dem som behandlas illa inom konstens värld. Det är konstnären Oscar Guermouches som vid Ölands museum, som rivit sitt verk efter bråk.
Det står om det i DN i dag och jag reagerar på hur en beställning av ett konstverk kan komma att bli ett konstverk som anpassas efter reaktioner från arrangörer som skulle nyttja museets lokaler?
Vilken annan yrkesgrupp i det svenska samhället måste arbeta under sådana premisser, att en utförd beställning kan i fråga sättas och flyttas från först lovad plats utan någon riktigt förklaring mer än ett tyckande av personer med stort inflytande?
Med erfarenhet från kommunala, privata och statliga konstinstitutioner ser jag hur yrkesgrupper inom konst och kultur oftast tas för givna i ett samhälle som faller sönder mer och mer. Vad tycker du?
Men att skapa förutsättningar där vi är modiga och vågar sätta nya ramar kring hur många vi kan utbilda och sedan arbeta med infrastrukturen fram till de att konst och kultur är ett yrke att förvänta sig någonting av i alla lägen! Är inte det något att sätta tänderna i ?
Då kan konsten och kulturen ”bidra till en känsla av mänsklighet/humanitet” , det är mycket att jobba med att komma dit!
Och jag menar att veta om sin rättighet och sin skyldighet för konsten leder till att de konstnärer och kulturarbetare som är verksamma i Sverige, bygger upp strukturer och olika forum för individer som vill ge mer och mer till ett kreativt samhälle.
Som Konstkommunikatör är jag nyfiken, och blir där av lätt besviken. Men vill veta mer och mer och vara den som visar dig Konst där du är!
Du kan alltid höra av dig – det vet du!
Önskar dig en fortsatt härlig onsdag, med vänliga hälsningar!
Alic&Franc Konst där du är! 