Konst som samhällsbyggare del 3

Konst som samhällsbyggare från ”Värdet av konst”

Del 3. Att fokusera på det som är av vikt, är oftast det som löser problemen längre fram inom vilket område du än vill vara verksam inom. Det handlar om att se möjligheterna i att gå en annan väg så pass tydligt, att den tro du på är den rätta vägen kommer att bli den rätta vägen för fler, inom tid.

Jag talar om att vara den aktör som ”verkar som kulturell gränsöverskridare”  med konsten i fokus. När jag under de senaste veckorna i Skellefteå och inte på resa , fått möjligheten att djupdyka in i ett antal konstnärers uttryck för att lyfta värdet i ett nytt sammanhang då öppnar jag en kista av berättelser i bilder.

Inledningsvis har jag möts av förundran och nyfikenhet, sedan kritik utifrån om jag verkligen är kapabel att utföra detta ? Kan någon göra detta rättvist? Är det intressant om det är rättvist? För vem ska det vara det ? Dessa möten gör mitt arbete så levande, spontana möten för att jag sitter i ett offentligt sammanhang.

I torsdags hade jag möte med kunden för att slutföra mitt uppdrag  – då upptäcker vi att allt är inte är värderat. Vi letar igenom ytterligare material och kunden återkommer till mig för att säga – jag har hittat dem och ytterligare några objekt. Kan du komma förbi till veckan?

Mitt svar är så klart Ja!

Det är en sådan utmaning att arbeta med konst!

För det är du som upplever den, som kan ta ett beslut om du vill uppleva det hemma eller någon annan stans. Hur sätter du ett värde på det? Jag sätter värdet på konstverket ?

Jag har ett objekt i ett material som är skapat av någon, som med sin kreativitet uttryckt något på en duk, med en eller flera färger och verktyg för länge sedan  – som jag ska lyfta ytterligare tillfällen, för fler att ta del av. Hur kombinerar jag detta ?

Här handlar det om att vara nyfiken, att jag tillåter mig att vara näst in till barnslig i första mötet med konsten. Det är då jag och andra aktörer med mig har konsten i fokus och vi kan då ”tillföra attraktionskraft till ”osynliga” områden”.

De ”osynliga” områden som jag stöter på i mötet med en privat konstsamling är de konstnärskap som är kända för de lokala samhället men inte för fler. Att lyfta in dem i nya sammanhang sätter mycket i rullning  – där jag inte kan vara ensam aktör!